Om överföring av lagföring i Brottmål, svenska Advokater Online

Den inhemska lagstiftningen i det berörda landet att tillåta ett överförande av lagföring kan också komma till stånd även i avsaknad av en konventionEn förutsättning för att vidta rättsliga åtgärder i Sverige är att det är en svensk domstol behörig domstol enligt bestämmelserna i Kapitel två av den svenska Brottsbalken. I sådana fall är det bara de vanliga reglerna för kriminella förfarandet tillämpas. Överförande av lagföring är i första hand ett alternativ när den misstänkte är stadigvarande bosatt eller är medborgare i den anmodade staten, eller när staten i fråga är denna personens ursprungsland. Det är också möjligt för de förfaranden som ska överföras för olika andra praktiska skäl, till exempel när den misstänkte är under eller är på väg att genomgå frihetsberövande i den anmodade staten eller när ett förfarande har inletts mot honom i den staten för samma brott eller några andra brott. Ett överförande av lagföring kan vara ett alternativ när utlämning för brottet har inte varit möjligt. Detta, i sin tur, är ansluten med det förbud som finns i många medlemsstater mot utlämning av sina egna medborgare.

I sådana fall, om den stat där de har hemvist var oförmögen att ta över förfarande, skulle det finnas en risk för att den misstänkte flyr från allt ansvar för sin handling.

En begäran om överförande av lagföring skall ske skriftligen. De konventioner som reglerar överföring av målet framgå att begäran skall göras av justitieministeriet i den ansökande staten och riktar sig till justitieministeriet i den anmodade staten.

I Sverige, justitieministeriet och vid Ministeriet, den Centrala Myndighet som har utsetts för att skicka och ta emot förfrågningar.

I fall som berör överföringar mellan de Nordiska länderna, som bygger på det Nordiska samarbetsavtalet, åklagarväsendet kontor i de berörda länderna att kommunicera direkt med varandra. Ett överförande av lagföring till Sverige är endast tillåten i de fall där lagen skulle ha varit ett brott enligt svensk lag, om den hade begåtts här i landet och om den person som begår handlingen skulle ha varit skadeståndsskyldig enligt svensk lag. Olika omständigheter, men kan medföra avslag på en sådan begäran, inklusive utgången av den tid för åtal och en potentiell konflikt med Sveriges internationella åtaganden eller grunden för vår rättsordning. När en begäran om överföring av rättsliga förfaranden som har gjorts och godkänts, och ett åtal har väckts här i Sverige, ska domstolen döma för brott som lagen motsvarar i svensk lag. Om en dom i detta land är baserade på Lagen om internationellt samarbete i straffrättsliga förfaranden eller om föreskrifter som ges i Kapitel, Avsnitt två av Strafflagen, kan domstolen inte införa ett straff som är strängare än den strängaste straff som är tillåtna för brottet enligt lagen på den ort där handlingen begicks.

Lagen om internationellt samarbete i straffrättsliga förfaranden (:) (endast på svenska) finns bestämmelser om de rättsliga konsekvenserna i det här landet av en begäran om överförande av lagföring och på ytterligare effekter av ett beslut att godkänna begäran.

Till exempel, efter att en begäran har gjorts för överförande av lagföring i en annan stat, får talan inte väckas för brottet i Sverige, om inte en sådan åtgärd har redan varit initierat.

Lagen om internationellt samarbete i brottmål innehåller också bestämmelser om tillfälliga tvångsåtgärder som får vidtas i avvaktan på ett beslut på en begäran från en annan stat till Sverige för överföring av lagföring.

En av dessa bestämmelser föreskriver att, om det begärs av den andra staten, ska den misstänkte ska frihetsberövas i det här landet så snart som den staten har meddelat sin avsikt att göra en begäran om att domstolen ska kunna överföras. En förutsättning är att svensk lagstiftning medger häktning för brottet. Transfer till och från Sverige kan äga rum i alla stadier fram till den punkt där dom börjar sin verkställighet av ett överförande av lagföring i en annan stat kan därför uppstå även när dom har gått i det här landet och har blivit slutligt. En grundläggande förutsättning är att den misstänkte döms för brottet, att påföljden inte kan verkställas här, även genom att tillgripa utlämningsförfaranden och att den andra staten inte erkänner principen om verkställighet av utländska domar eller vägrar att verkställa en sådan dom, åklagarväsendet kontor i de Nordiska länderna ingått ett ömsesidigt samarbete.

Finland och Island har infört avtalet i sin helhet, medan Sverige, Norge och Danmark gäller endast vissa delar av avtalet.

Enligt det Nordiska samarbetsavtalet, att talan kan föras i en Nordisk stat för ett brott som begåtts i en annan, under förutsättning att den misstänkte har sitt hemvist i den stat där talan väcks, och gärningen även är straffbar där. Om särskilda skäl föreligger, och den berörda medlemsstaten samtycker, åtal för brottet kan i stället inledas i den Nordiska stat som den misstänkte är närvarande bor.

Förfarandet följer sedan den straffrättsliga och processrättsliga lagstiftningen är i kraft i den stat som tar över handläggningen av ärendet.

Myndigheterna i det land där handlingen var engagerad är ansvarig för att ta initiativ till att överföra målet till ett annat Nordiskt land. En begäran från Sverige ska göras av den berörda åklagaren Europarådet har utarbetats en Konvention om Straff för vägtrafikbrott. Det huvudsakliga syftet med Konventionen är att förbättra förutsättningarna för effektiv och enkel lagföring av vissa uppräknade trafikbrott som begåtts av en trafikant medan tillfälligt utanför sitt hemland, med hjälp av internationellt samarbete. På begäran av den stat som av brott, hemlandet är skyldiga att i vissa fall pröva frågan om talan mot brott eller för att verkställa en dom som meddelats i den staten av brott. Vissa begränsningar gäller för Konventionen, bland annat kravet på dubbel straffbarhet och att tidsfristen för att väcka åtal för brottet har inte gått ut i den medlemsstaten. Sverige har förbehållit sig rätten att kräva att en begäran från en icke-Nordiska land för talan i mål rörande trafikbrott, tillsammans med tillhörande handlingar skall åtföljas av en översättning till svenska eller engelska. Dessutom har Sverige förklarat att Konventionen inte skall tillämpas mellan Sverige och de övriga Nordiska länder som har anslutit sig till Konventionen eller senare ansluta sig till den. I stället förfarande för överföring av talan i mål rörande trafikbrott som mellan de Nordiska länderna regleras av den Nordiska samarbetsavtalet.